Andra etappen på vår resa tillägnade vi kusten. Först den norra där vi tog in hos nästa, lika trevliga, Manuel och hans fru Pilar. De har restaurerat ett förfallet 1800-tals hus där vi fick bo med egen utgång till trädgården. Huset låg inne i skogen en bit från havet där vildsvinen ofta kom och bökade i trädgården. Det gjorde oss ganska lättskrämda när vi njöt av tystnaden på altanen efter solnedgången. Det dök dock inte upp nåt större djur än ödlor tack och lov. Dagen efter åkte vi på utflykt till fyren vid Cabo Ortegal där Kantabriska havet möter Atlanten. Sedan åkte vi vidare längs bergskammen och mötte vildhästar, kossor och vindsnurror. Lunchen intogs i Cedeira en fin liten kuststad där vi passade på att besöka en loppmarknad. Nästa dag for vi till nästa hotell längre söderut vid Costa do Morte, dödens kust. Här har många skepp förlist och det kunde man förstå med den starka vind som blåste genom byarna. Vi passade på att besöka ett vattenfall och Finisterra, världens ände, dit pilgrimerna ska ta sig efter katedralen i Santiago. Här passade vi även på att parkera bilen där asfalt skulle läggas så när vi kom från lunchen stod det en upprörd polis och uttråkade vägarbetare och väntade på oss. Vi slapp undan bärgning och böter i sista sekunden. Middagen intogs helt ensamma på en enorm restaurang på landsvägen bredvid där vi bodde. Mycket gott och trevligt att pusta ut efter dagens vilda upplevelser.